Popretorik

Snälla chef, sluta skyll på väggen!

När jag gick i lågstadiet hade jag en skolfröken som hette Kerstin. Hon krävde att vi småttingar skulle säga god morgon varje morgon. Och inte bara det, jag skulle säga det med glad röst och med ögonkontakt med varenda en av mina 21 klasskamrater. Det var ingen som opponerade sig emot detta. Tvärtom så kommer …

Continue reading

När fann du Gud?

Att vara föreläsare är ett jobb. Säger vissa. Jag vet inte jag. Låt mig berätta om en dag på ”mitt jobb”. Detta var 2013, året då jag verkligen började utforska om jag var redo att axla kostymen som seriös talare. Jag gick upp i ottan. Än så länge stämmer det in på ett riktigt jobb. …

Continue reading

Den som har minst prylar när hon dör vinner!

Den som har minst prylar när hon dör vinner! (Eller storyn om tio nötskal) Sitter vid poolen på ett spanskt charterhotell. Skalar pistagenötter. Kommer plötsligt ihåg då jag som ung ryggsäcksluffare reste runt i Indien. Fattiga barn i regionen Bihar hade inget annat att leka med än nötskal som de kastade på backen; hamnade nötskalet …

Continue reading

Ny citatbok ute nu!

Boken ”God Morgon! Dags att gå till jobbet och spela normal igen!” har precis denna dag kommit från tryckeriet! Snart finns den i webshoppen! Vill du beställa redan nu så mejla på kjell.dahlin@popretorik.se

Det här borde min fru ha hört!

Den utan tvivel vanligaste publikkommentaren jag brukar få höra efter en föreläsning om attityd är: ”Det här borde min fru, eller man ha hört!” Det är ALLTID någon annan som borde ha hört min föreläsning, inte de själva. Förutom fru, eller man har jag hört att kusin, chef, grannen på gatan, idioterna på marknadsavdelningen och …

Continue reading

Kan du simma?

Jag blev bjuden på middag ute på Gräddö för många år sedan. Det var min svägerska och hennes familj som stod för inbjudan. Efter middagen beger vi oss ned till grannens brygga för ett kvällsdopp i vackra Norrtälje skärgård. Grannens fyraårige son Erik är med och plaskar i vattenbrynet, duktigt sprallig över att få vara …

Continue reading

Nya dag, nya omöjligheter.

I tisdags åkte jag tåg. Hade varit och föreläst i södra Sverige. Började tala med främlingen mitt emot mig i tågkupén. Ångrade ganska omgående att jag inlett en konversation. Mannen ifråga var minst sagt bitter, upprörd över att han blivit förbisedd på jobbet i alla år, hans förslag på förbättringar mötte inga jubel och nu …

Continue reading