Popretorik

Badbrygga-i-Sjön-Hindsen-Småland-

Jag blev bjuden på middag ute på Gräddö för många år sedan. Det var min svägerska och hennes familj som stod för inbjudan. Efter middagen beger vi oss ned till grannens brygga för ett kvällsdopp i vackra Norrtälje skärgård.

Grannens fyraårige son Erik är med och plaskar i vattenbrynet, duktigt sprallig över att få vara med oss vuxna och bada. Jag dyker ifrån bryggan och simmar ut ett tiotal meter där vattnet är alltför djupt för att jag ska bottna. När jag vänder mig om märker jag att Erik simmar strax bakom mig med ett gigantiskt leende på läpparna. Då hör jag hans mamma ropa:

”Men Erik, kom in till stranden, du kan ju inte simma!”

”Nej, just det, jag kan ju inte simma”, säger Erik och simmar tillbaka mot land.

Det är omöjligt för mig att säga om Erik lärde sig simma i just den stunden eller inte. Men tidigare på dagen då hans föräldrar besökte den lokala simskolan så kunde han det inte.

Personligen tror jag att det finns tillfällen då vi ”glömmer” bort de begränsningar och hinder som vi själva, och andra sätter upp för oss. Dessa tillfällen är vi kapabla till att göra det ”omöjliga”. Dessa ögonblick är vi i sanning kreativa.

Tänk på lille Erik nästa gång du stöter på hinder i livet. Även du kan ”simma” – fastän du själv, eller andra ibland kan påstå motsatsen, eller hur?

 

(Utdrag ur boken Popretorik – Upplevelsekommunikation som övertygar)