Popretorik

Skulle i våras genomföra en kurs i presentationsteknik för tolv chefer på ett stort svenskt företag. Dessa tolv chefers ledare var involverad i upplägget som i allra högsta grad skulle vara yrkesrelaterat. Hon mejlade personligen en inbjudan till alla och envar gällande kursdagen; ett mejl som förkunnade dag, tid, lokal och att varje kursdeltagare skulle inledningsvis hålla en presentation på ca 5-7 minuter. Jag som kursledare fick också mejlet, jag kunde sålunda se samtligas mejlkonversation. Mer än hälften, närmare bestämt nio stycken av dessa tolv chefer svarade på inbjudningsmejlet från deras chef med frågan: ”Ska jag ta med mina powerpointslides?” Varpå hon svarade: ”Nej, det räcker om du tar med dig själv!”

Jag diggade den kommentaren från henne, och det är så sant – de bästa presentationerna jag sett under mina 25 år i näringslivet har varit utan ppt, eller i alla fall har ppt spelat en biroll och presentatören (människan) har spelat huvudrollen.

Ps. Fundera på om inte ppt-slides i din presentationer i höst kan ersättas av någon annan rekvisita, av en annan artefakt. Senaste året har jag sett ledare som tagit med följande upp på scen: Tändsticksask. Paraply. Stubbe. Innebandyklubba. En speciell tangosko från Argentina. Vad dessa presentatörer haft gemensamt? De har fått åhörarnas uppmärksamhet, de har varit personliga, originella, de har varit roliga. Men framförallt, de har inte nått ut, de har nått in hos målgruppen.

Ps 2. Fotot är från boken ”Popretorik – Upplevelsekommunikation som övertygar”