Popretorik

En arbetsdag består av 32 400 sekunder. De första 180 är de viktigaste.

De första tre minuterna då du anländer till jobbet är dagens viktigaste. Vi pratar om 180 sekunder. Det är nämligen hur du känner dig sedd, bekräftad och välkommen under dessa tre minuter som sätter tonen för hur resten av din dag blir. 180 sekunder!

En arbetsplats är ett pussel. Varje medarbetare utgör en bit i detta pussel. Vissa känner sig som en bit av ett hörn. Vissa som en obetydlig bit av en massa andra likadana bitar som utgör exempelvis en himmel. Andra som den avgörande biten som gör huvudmotivet helt. Men hur vi ser på oss själva är egentligen ointressant. Det intressanta är att om en enda bit saknas så är inte pusslet komplett. Och okompletta pussel är som en fågel utan vingar.

Din uppgift är att lägga detta pussel varje dag. Det gör du genom att se och välkomna varje kollega. Ett leende, en glad blick. Ett ”God Morgon!”. En komplimang. När vi känner oss sedda, bekräftade och välkomna blir vi kompletta.

Det räcker med att en enda medarbetare känner sig osedd och obekräftad så saknar pusslet en bit. Det är inte komplett. Ett okomplett pussel kommer påverka stämningen, resultatet, ja kamratandan negativt.

Jag kommer aldrig förstå, speciellt ledare som kommer till arbetet och inte morsar på alla. Kom igen för f-n, skärp dig, det är vanligt hyfs att alla, oavsett roll, känner sig välkomna.

Du lägger pusslet. Varje bit. Varje dag.